Himmerslund

Jag kom till Himmerslund en solig förmiddag i juni. Som vanligt då jag känner lukten av gamla timmerstockar och ängsblommor får jag lite ont i hjärtat, på ett fint sätt. Bondmoran i mig kände sig så lyckligt igenkännande bland de gamla besjälade husen och livet omkring. Sådana här platser kan få mig att vilja stanna i evighet. Och betrakta.

Här bor Emma som fann gården för några år sedan och omfamnade arvet från tidigare torpare. Tillsammans lever hon med Helena, Elias och Eva samt flertalet hungriga katter, en tupp som kallas tuppen, en skock hönor, ett gäng bin samt lite andra sjudande varelser.

Då Emma köpte gården var husen inte vinterbonade. Taken har lagts om, väggarna tätats med lerablandning, (lera, halm, hästskit, sand, vatten), nya golv har lagts och allting är oförskämt charmigt. Jag fick lyxsviten på vindsvåningen i ett av torpen. Det kändes som att sova i mammas mage.

Många fina projekt pågår på den ca 3 ha stora gården. Tidigare bökade grisar på gården och gjorde förarbetet där odlingarna nu väller över av blommor och grönt. Fåren har betat bland löv och sly på den mark där en nötodling har påbörjats. Hasselplantor har etablerats i jorden och kastanj och valnöt är planerade. Himmerslundarna medverkar även i ett odlingsprojekt  där det experimenteras med skogsträdgårdens odlingsmetodik.

Gänget på gården vårdar sina skogar med kontinuitet och förnuft. Ett så kallat hyggesfritt skogsbruk. Den enkla ekvationen innebär att man med kontinuitet och långsiktighet brukar skogen istället för att hugga ner allt på en gång. För att lära dig mer gå till sidan Silvaskog.se

Jag fann en notis i tidningen Naturvetarna, fackförbundet för akademiker inom naturvetenskap, med titeln ”Nedhuggen skog repar sig inte på tusen år”. Daniel Sjölund skriver om fjälldalar som avskogades för över tusen år sedan och ännu inte har hämtat sig. Den fjällnära skogen är en känslig biotop och störningar i dessa ekosystem får konsekvenser vi sällan förstår innebörden av. Än mindre dess verkningar över tiden. Artikeln belyste området från Jämtland till norra norrbotten där avskogning skedde mellan 800 och 1100 e kr kring dåvarande boplatser. En minst sagt extremt långsynt lärdom.

Här arbetar Elias och Helena med de sista delarna till sin hemmasnickrade Topplistkupa för familjebina. Vilka hjältar!
Springorna i kupan tätas med en blandning fårull, lera och vatten. En innovativ lösning för tätningsmassa som föddes under middagen samma dag. En glasskiva ska monteras så man kan kika in i kupan utan att störa bina. Kupan påminner om en liggandes stock där bina kan bygga sina celler fritt från en topplist (istället för de traditionella fyrkantiga ramarna), se bild nedan.

Snickerierna på husen är sann glädje och gamla torparfönster är ovärdeliga. Jag fick ta del av ett arkitekttips som Emma förvärvats under renoveringen. Det är den absolut smartaste lösningen på fönsterisolering/renovering jag stött på. Och billigare än så blir det nog inte heller.

För att behålla dina vackra englasfönster följer här en enkel metod: Montera två lister runt fönstret och måttbeställ ett 6 mm glas (eller annan dimension) och fäst innanför listerna. Glasrutan gör sig knappt synlig och framhäver istället det gamla fönstret och dess spröjs. Enkelt att montera och överlag sjukt smart! Tack Emma & arkitekten.

Det finns många fina detaljer att lägga märke till på Himmerslund. Doften av lerväggarna, den sköna luften inomhus, snickerierna, de organiska formerna och alla roliga lösningar. Köket påminner om det drömkök jag ritade som barn, ett trångt, murrigt och ombonat rum fullt av örter, häxkittlar och färska frukter. I taket hänger glasburkar fastskruvade i locken, fyllda med kanel, torkade fröer och kryddor.

Lerväggarna har vackra jordiga färger och små överraskningar i form av stenar, mosaikbitar och spegelglas. En konstnärlig lerskulptur klär in elskåpet och skyddar samtidigt mot strålning. Glasflaskor har monterats i fönstergluggarna och en fattigmanskakelugn väntar nonchalant på renovering, för den kan knappast bli vackrare än vad den redan är. Jag kände mig berikad efter mitt besök på Himmerslund och ser fram mot ett kärt återbesök.

Jag och Emma tog farväl av Himmerslund och reste tillsammans i den rosa gudinnevagnen mot Kärleksskogen i Värmland. Vi stannade för picknick vid magiska Loka brunn. En än mer förtrollande plats i verkligheten. Här plockade vi vilda örter och gjorde vildsoppa med miso och alger. Betagna av solens värme, skönheten och det sjudande livet omkring oss sörplade vi soppa på ängssyra, röllika, maskrosblommor och granskott. Sann magi.
Annonser

En tanke på “Himmerslund

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s